Redan på morgonen kände jag att det stod rätt till. Magen fungerade som den skulle, aptit fanns och jag laddade upp med både gröt, ägg, kaffe, vätskeersättning och kosttillskott.
Med ett leende på läpparna och ett skönt lugn startade jag bilen 08:30 för min resa från Helsingborg till Göteborg, en två timmars bilresa (blev ju nästan fyra timmar förra året pga vägarbete och lååååånga köer). Väl framme var det inga problem att hitta parkeringsplats och det var heller inga långa köer för att hämta ut nummerlappen. Det fanns gott om tid över för att ladda upp, käka lite lätt, tejpa fötter och byta om. Med en timme kvar till start påbörjade jag min uppvärmning så lätt. Kändes lite seg och stel i benen men efter lite småjogg så mjuknade jag till och det började kännas riktigt bra.
13:22 gick startskottet. Jag hamnade i mitten av startgrupp 5 och insåg att första biten skulle bli ganska så trång (precis som vanligt). Jag försökte hitta en bra rytm och fanns det läge att öka lite eller hänga på en snabb rygg så tog jag tillfället i akt. Upp för Säldammsbacken gick det lättare än vanligt och jag kände för att skrika lite på toppen. Lite nerför och sen flöt det på. Höll ett bra tempo utan att ha ordentlig koll på exakt kilometertid (gjorde en dum inställning på klockan...). Även upp för Älvsborgbron gick det bra och på hela det flacka partiet till Göta Älvsbron kändes allt toppen.
En speciell känsla infann sig när jag passerade 10 km markeringen och dryckesstationen därefter. Det var just där som jag fick stanna förra året. Även där knät jag näven och kände för att skrika :)
Först riktiga tunga parti för mig blev Göta Älvsbron. En viss trötthet började infinna sig i låren. Fick ett par dåliga ryggar och tempot gick ner, men väl uppe på toppen kändes det bra igen och jag passade på att vila mig genom nerförsbacken. Visste ju att jag hade en ganska småjobbig bit framför mig mellan Gustav Adolfs torg och Götaplatsen. Visst är det härligt att springa längs de publiktäta gatorna men det lutar också lite uppför hela tiden. Precis innan Götaplatsen får jag en kexchoklad av en polis som står vid banan. Av någon korkad anledning börjar jag käka på den. Torrt, torrt och åter torrt! Vad fan tänkte jag???
Vid Götaplasten får man de sköna svamparna. Tre stycken tog jag och kramade ut det kalla vattnet i ansiktet och nacken. Det är så jäkla skönt!
Nerför Avenyn känns det lite lättare igen men sen kommer nästa sega uppförslut. Det känns som om hela vägen fram till mål lutar uppför. Det gäller att bita i och inse att det bara är 4 km kvar (tar fram den mentala bilden av 4 km för mina pass hemma, ingen lång sträcka). Jag springer om många och få extra krafter av det. Slänger ett öga på klockan (det är nog första gången sedan 10 km som jag verkligen kollar tiden). Känner att det finns lite extra kraft kvar i benen och börjar bli en sådan jobbig löpare som ligger i vänsterfilen och skriker "Håll höger!!!" Men jag vill ju fram och jag springer fortare än många andra...
Sista biten in mot mål springer jag faktiskt under 4 min/km och jag kommer i mål på en sluttid av 1:34:14. Nytt PB på distansen med 1 minut och 10 sekunder. Mycket nöjd med min prestation, men ändå kände jag att det kanske fanns lite krafter sparade i alla fall...
I mitt projekt Running for charity, som hela min blogg går ut på, så donerade jag min sluttid till Barncancerfonden. Det innebär att jag donerar 134 kr (1 timme = 100 kr, 1 minut = 1 kr). Jag fick även med mig ett par vänner och kollegor i detta och tillsammans fick vi ihop nästan 1000 kr. Sånt gillar vi!
Nu vilar vi batterierna i ett par dagar innan vi ger oss ut i spåren igen. Det är jag värd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar