Gott nytt år!

Då lider 2014 mot sitt slut och sista runda avverkades i söndags. En härlig morgonrunda på 24 km i -10 grader.

Under årets sista månad blev det 8 löprundor och 120 km. Därmed nådde jag även upp till mitt "mängdmål" för 2014 på 1200 km.

Nu sätter jag mig ner och utvärderar 2014 och sätter nya mål för 2015. Delger mina tankar inom kort!

GOTT NYTT ÅR!

12 km på två dygn

Det är nu två dygn sedan jag postade mitt förra inlägg där jag berättade om mitt lilla initiativ till Musikhjälpen 2014. 1200 kr har jag fått in från kollegor, familj och vänner och det innebär att jag i morgon bitti ska ner och springa 12 km på löpbanden hos Helsingborg Marathon i deras insamling till Musikhjälpen.

12 km eller 1200 kr på två dygn är jag mycket nöjd med. Får se om kvällen kanske bjuder på ännu fler kilometer :)

Vill du vara med och bidra till att bekämpa spridningen av HIV, skänk en summa så springer jag (1 km = 100kr)

Så än länge, ett stort tack till: Yvonne, Karolina, Lotti, Lotta och Ulrika!

Musikhjälpen 2015

Då var det dags för årets bidrag till Musikhjälpen!

Förra året sprang jag ner till "buren" på Kungstorget här i Helsingborg och bidrog till HBG Marathons insamling till Musikhjälpen. Det blev mitt första bidrag i mitt löparprojekt. 5 km på löpbandet blev det, och 200 kr i kassan...



Nu i slutet av veckan (planen är fredag) är det åter dags att springa ner och bidra. Detta året hoppas jag på lite hjälp från mina vänner, bekanta och er läsare. 100 kr = 1 km.
Jag börjar själv med 200 kr, så minst 2 km ska springas...Och var inte blyga. Jag är god för många kilometer :)

Vad säger ni? Är ni intresserade?

Hör av er för mer info om betalning

Tillsammans springer vi för en bättre värld!

Måste avslutningsvis tipsa om en dagens "löparlåt". Passenger med "27"

Gillar framför allt textraden (även om running i denna låt kanske inte direkt handlar om löpning...):
"I don´t know where I´m running, but I know how to run.
'Cause running´s the thing I´ve always done"

Saknaden är enorm

Idag är det ett år sedan mamma gick bort i cancer. Efter att har kämpat mot denna sjukdom i ett par år orkade hennes kropp inte längre, och på morgonen drog hon sitt sista andetag. Även om vi var förberedda så kom det som en chock och saknaden är extra stor en dag som denna...

Mammas sjukdom och bortgång är som ni flesta som följer min blogg orsaken till mitt lilla projekt Running for Charity. Jag förenar min löpträning med att skänka pengar till välgörande ändamål. Ett enkelt koncept där jag skänker min löpsträcka varje månad. Det blir inga jättesummor men jag lever efter devisen "många bäckar små"... Och visst hade det varit trevligt om någon skulle vilja vara med i mitt projekt någon gång...

Lilla comebacken

Efter att jag under två veckor gått runt och småhaltat, känt efter och fegat, gav jag mig till slut ut i spåren igen. Utnyttjade tisdagens sovmorgon och testade foten. Det var blåsigt, grått och kallt. Följde Alex till skolan och sprang sedan en "slumprunda" på sju kilometer. Foten kändes bra under rundan men jag känner att jag inte har form för tillfället.

Gårdagens runda gjorde gott för motivationen som varit ganska så låg nu efter HBG maraton. Lite löpning och en massa godis och sötsaker är tvärtemot vad jag vill ha, så nu blir det skärpning under årets två avslutande månader!

Spik i foten

Hasse och Tage hade en sketch som jag kommer ihåg som liten. Den handlade om en kille som hade trampat på en spik och gnällde över detta. I ett svar fick han att man under franska revolutionen skulle vara jävlig nöjd om man "bara" hade en spik i foten.

Nu har jag inte en spik i foten, men jag har jäkligt ont i foten. När jag kom hem förra måndagen så small det till i vänsterfot, mitt på trampdynan. Denna smärta har nu förföljt mig i drygt en vecka men i morse kände jag att det inte strålade när jag satte ner foten.

Har haft löpningsabstinens av den högre graden och nu när mörker, kyla och vind kommer och naggar på min motivation i vardagen, så känner jag att jag måste få komma ut i spåren igen. Får kanske vänta ännu en dag, men snart är det dags igen... :)

Att lösa familjepusslet...

Vi är många som sitter och funderar på hur vi ska lösa familjepusslet. Hur vi ska hitta luckor för vår egen träning utan att familjen blir allt för "lidande". Nu låter det kanske lite överdrivet, men det är skönare att träna med gott samvete och en känsla av att man inte har svikit någon bara för att man själv ska ut och springa...

Jag trodde jag hade hittat min lösning, morgonrundor. Lyckades fixa till mitt schema på jobbet så att jag hade möjligheter att få två morgonrundor i veckan utan att behöva gå upp kl 05:00. Och visst har det funkat, för det mesta. Dock inte förra veckan då sjukdom i familjen, barnens aktiviteter och jobb satte stopp för all träning (och när det inte beror på ens egen sjukdom blir det jobbigt). Som en sista räddning på veckan fick jag mig en kort morgonrunda på lördagen innan vi stack iväg till Alex fotbollsmatch.

Även denna veckan blir det störningar i mitt schema, men denna gång är det endast jobbet som ställer till det för mig. Det lär bli sena rundor i mörkret denna vecka...