Spik i foten

Hasse och Tage hade en sketch som jag kommer ihåg som liten. Den handlade om en kille som hade trampat på en spik och gnällde över detta. I ett svar fick han att man under franska revolutionen skulle vara jävlig nöjd om man "bara" hade en spik i foten.

Nu har jag inte en spik i foten, men jag har jäkligt ont i foten. När jag kom hem förra måndagen så small det till i vänsterfot, mitt på trampdynan. Denna smärta har nu förföljt mig i drygt en vecka men i morse kände jag att det inte strålade när jag satte ner foten.

Har haft löpningsabstinens av den högre graden och nu när mörker, kyla och vind kommer och naggar på min motivation i vardagen, så känner jag att jag måste få komma ut i spåren igen. Får kanske vänta ännu en dag, men snart är det dags igen... :)

Att lösa familjepusslet...

Vi är många som sitter och funderar på hur vi ska lösa familjepusslet. Hur vi ska hitta luckor för vår egen träning utan att familjen blir allt för "lidande". Nu låter det kanske lite överdrivet, men det är skönare att träna med gott samvete och en känsla av att man inte har svikit någon bara för att man själv ska ut och springa...

Jag trodde jag hade hittat min lösning, morgonrundor. Lyckades fixa till mitt schema på jobbet så att jag hade möjligheter att få två morgonrundor i veckan utan att behöva gå upp kl 05:00. Och visst har det funkat, för det mesta. Dock inte förra veckan då sjukdom i familjen, barnens aktiviteter och jobb satte stopp för all träning (och när det inte beror på ens egen sjukdom blir det jobbigt). Som en sista räddning på veckan fick jag mig en kort morgonrunda på lördagen innan vi stack iväg till Alex fotbollsmatch.

Även denna veckan blir det störningar i mitt schema, men denna gång är det endast jobbet som ställer till det för mig. Det lär bli sena rundor i mörkret denna vecka...

Summering av september - gåva till Världens barn

Då var september förbisprungen och månaden innehöll en av årets riktigt stora händelser, Helsingborg Marathon. Loppet som jag har satsat på i över ett år...


Bilden lånad från Helsingborg Marathons facebooksida

 Efter loppet så lät jag kropp och ben vila i två veckor innan jag gav mig ut på första rundan. Detta innebar att jag inte riktigt nådde upp till mina 100km denna månad, utan jag slutade på 88,4 km. Det innebär att jag denna månad ska skänka 88 kr till ett välgörande ändamål och för september går pengarna till Världens barn. Till de 88 kr som jag sprungit in så läggar jag även min sluttid i HBG Marathon (3:27) så totalt skänker jag nu 415 kr.

I morgon börjar oktobers löpning och för att åter komma i fas med mina uppsatta mål måste jag få ihop 112 km i oktober. Det ska vi fixa :)